Rio

Jodå, det kommer Rio-foton också men jag har lite ont om tid för tillfället så ni får vänta ett tag till.

Joaquim Jose da Silva Xavier, mer känd som Tiradentes

Tiradentes var den finaste byn av dem vi besökte.

Gator i Tiradentes

Fler hus från Tiradentes

Tiradentes

Två av Teresas foton från Tiradentes.

På Minas flagga står det "Libertas quae sera tamem" som är latin för "Frihet, även om den kom sent", mottot för de frihetsivrare som leddes av Tiradentes.

Tiradentes

Joaquim Jose da Silva Xavier, Tiradentes, känd som Frihetsmartyren, är en av de största hjältarna i Brasiliens historia.
Tiradentes föddes 1746 i Sao Jose (idag Tiradentes) i Minas Gerais. Tiradentes familj var fattig och han blev föräldralös vid elva års ålder. Han uppfostrades av en privatlärare som var kirurg. Dock jobbade han även inom andra fält, som tandvård. Tirandentes betyder "tand-dragare", därav namnet som Tiradentes fick när han åtalades.

Tiradentes tog ett statligt jobb och sändes ofta till olika städer längs vägen mellan Vila Rica och Rio de Janeiro. Han upptäckte hur mycket guld som lämnade Brasilien och han visste hur värdefullt guldet var. I Rio träffade han människor som bott i Europa och tagit med sig frihetstankarna därifrån. 1788 träffade han Jose Alvares Maciel, son till Vila Ricas guvernör, som just hade kommit tillbaks från England. Tillsammans skapade de en grupp med frithetsivrare som propagerade sina idéer bland folket i Brasilien.
Portugal ville ha sitt guld, gruvorna sinade och Portugal krävde sina skatter. Dagarna när skatterna betalades kallades “derrama”. Tiradentes plan var att under en “derrama” inta gatorna i Vila Rica och utropa Brasilien som egen Republik. Dock blev guvernören varnad och ställde in “derrama” för februari 1789. Rebellerna fängslades. Joaquim Silverio dos Reis, en av medlemmarna i gruppen, var den som varnade guvernören. dos Reis är känd som Förrädaren i Brasiliens historia.
Rättegången tog nästan tre år. Tiradentes tog på sig hela skulden för organisationen. Tio medlemmar dömdes till döden och alla, förutom Tiradentes, blev benådade av Drottningen.
21 april 1792, vilket idag är Brasiliens nationaldag, hängdes Tiradentes i Rio (idag Praca Tiradentes). Hans kropp bröts i bitar. Huvudet visades i Vila Rica. Andra delar av kroppen visades i städerna mellan Vila Rica och Rio, för att skrämma folk som hade lyssnat på Tiradentes idéer.

Utsikt från Casa dos Contos i Ouro Preto

Mat på Casa dos Contos i Ouro Preto

Casa dos Contos i Ouro Preto

Matdags i Ouro Preto. Vilken upplevelse att komma in i detta hus. Och vilken utsikt! Maten lagades i stora stenkrus över öppen eld. En rolig episod medan vi åt var att vi på morgonen blivit intervjuade av en TV-station och inslaget skulle visas vid den tid vi åt. Ägarna fick fram en gammal svartvit teve och en liten bordsantenn. Efter en mycket lång stund lyckades man få teven att fungera. Och vi fick se oss själva på teve. Som vanligt fattade vi ju nada men det var kul ändå.

Samma kyrka (som fotot nedan) i Ouro Preto

Kyrka i Ouro Preto

Detta var den enda av alla kyrkor vi inte gick in i under resan. I stället tog vi en tur runt krimskramstorget nedan. Efteråt läste vi i guideboken att skulle man bara gå in i en enda kyrka under hela resan skulle man välja just den som vi avstod ifrån. Så kan det gå!

Torghandel i Ouro Preto

Ett torg fullt av KrimsKrams, det mesta gjort i sten. Här köptes en rosa t-shirt med ett tåg på till Kalle.

Ouro Preto

Ouro Preto är den största och mest homogena portugisiska kolonin i världen. Det var den första brasilianska stad som blev kulturarv enligt UNESCO. Ouro Preto var Minas Gerais första huvudstad och hette från början Vila Rica. Staden är från 1720-talet.



Gator och hus i Ouro Preto.

Igreja de Sao Francisco de Assis i Belo Horizonte

Belo Horizonte

 Belo Horizonte (beautiful horizon), som byggdes 1897, var den första planlagda staden i Brasilien. Staden arkitektritades och designen kom från Washington DC och La Plata, Argentina. Den är nu den fjärde största staden i landet med 2,5 miljoner invånare.

Missa inte männen som klättrar i luften. Klicka på bilden så blir den stor så att ni kan se de klättrande männen.

Kaffeplantage i Minas Gerais.

Sådana här syner mötte oss när vi vaknade till under bussresan.

Låååååååång bussresa.

Från San Paolo åkte vi med buss i ca nio timmar upp i bergen. Bussen var mycket bekväm så lite sömn blev det under nattens färd som tog oss till Belo Horizonte och det hotell vi skulle bo på under femdagarsturen. Förutom ett äldre amerikanskt par bestod medresenärerna av brasilianare, såväl yngre som äldre. Stämningen var lugn och familjär i bussen. Ingen klagade en enda gång och alla var glada och trevliga. Tyvärr pratade ingen engelska. Inte ens guiden. Eller framför allt inte guiden, en rundlagd dam som nog tyckte det var lite jobbigt med oss som inte förstod någon portugisiska. Så småningom, efter fyra dagars samvaro ungefär, visade det sig att en och annan i gruppen visst kunde lite engelska men inte vågat prata. Trots dessas språksvårigheter var resan helt fantastisk och rekommenderas varmt! Titta på bilderna från de olika små byarna vi besökte och njut.

Minas Gerais

Portugal hade inte något större intresse av att utforska Brasilien. Under flera decennier efter upptäckten hände inget annat än att det etablerades några små handelspunkter längs kusten. Men "bandeirantes" (mer om dem senare) som var giriga män, ville ha guld och stenar och fängsla indianer som de sen kunde sälja som slavar. Från 1693 till 1720 växte populationen snabbt. 1720 skapade portugiserna Minas Gerais med dess huvudstad Vila Rica, som idag heter Ouro Preto.

Shopping.

Karolina drog iväg med oss till ett stort köpcentrum. Kvällstid möttes vi av denna bild.

En grön oas mitt i storstaden Sao Paolo.

Sao Paolo

Nästa ställe vi besökte var Sao Paolo, en stor, stor stad. Den är världens näst största stad med 19 miljoner invånare, belägen på en platå en timmes bilresa från havet. Sao Paulo brukar kallas för Latinamerikas New York, en metropol som erbjuder det mesta. Utbudet för den som söker bra uteliv, museer, konserter och mat från världens alla hörn har hittat rätt. Det är även i Sao Paulo som de viktigaste industrierna finns och inte minst de utländska investerarna. De flesta svenska företag finner man här och Sao Paulo är även Sveriges tredje största industristad.
Staden är delad i olika zoner som har starkt påverkats av de olika emigranterna som har emigrerat från världens hörn.

Vid jul/nyår kläddes träden med färgglada tyg (tror jag)

Den gamla kyrkan vid hamnen i Paraty

Hamnen i Paraty

De vackra gatorna i Paraty

Paraty

Paraty är från 1600-talet. Det bodde indianer på andra sidan floden men de drevs bort runt 1640 och staden fick sin nuvarande plats. Paraty var en betydelsefull plats på 1800-talet när man fann guld i Minas Gerais (bilder därifrån kommer en annan dag) och Paraty var platsen dit guldet skeppades från Portugal. Dessutom producerades den bästa sockerrörslikören (pinga eller cachaca) i Paraty. Kaffe från Paraiba sändes dessutom från Paraty till Portugal. I slutet av 1800-talet glömdes Paraty bort och befolkningen föll från 16.000 till runt 600. 1966 blev Paraty "nationalmuseum".

Man kan ha det sämre!

Två av alla vitklädda nyårsfirare. Tack till Karolina och Ronnie för att de tog med oss till denna strandupplevelse!

En av alla raketer vi såg på stranden på nyårsafton.

På väg till stranden på nyårsafton strax innan tolvslaget.

Kalle tycker det går lika bra med sand som med stenar.

Man kunde också ha det stora nöjet att ligga i hängmatta.